BRF Solrosgatan 23 - historia

Här nedan kan du läsa en artikel från GP om Kålltorp. Om historian och utvecklingen fram tills idag, och varför stadsarkitekten förutspår en fortsatt mycket stark trend för områdets popularitet, kultur och livsstil.

Nedan finns även dokument om hur området kom till och när, samt på vilket sätt landshövdingehus särskiljer sig och anses ha stor bevarandevärde. 

Faktum är att vårt område i Kålltorp är ett av de sista landshövdingehus-områden som byggdes i Göteborg. 

Trevlig läsning! 

Kålltorp – en bubblande stadsdel med framtiden för sig

GP 2022-10-08 Sofia Björkman

Sanatoriet satte Kålltorp på kartan. Mer än hundra år senare bubblar stadsdelen som aldrig förr med fler bostäder, restauranger och butiker. Är Kålltorp på samma resa som Majorna påbörjade för 25 år sedan? GP tar tempen på stadsdelen i öster.

Längs trottoarerna på Sanatoriegatan står rader av parkerade bilar, täckta av höstlöv och fågelskit, och nere på Munkebäcksgatan brusar trafiken. En kvinna cyklar genom allén med en papegoja på axeln och i en lummig trädgård på tvärgatan klipper en äldre dam sin hängbjörk. På Solrosgatan sätter bagarna på Lilla Sur en deg och längre ner korkar italienarna på Vinarium upp. Före detta sanatoriet bröstar upp sig framför Renströmska trädgården och ett stenkast bort tar föräldrar sina barn i hand med sikte på förskolan.

Bakom träden skymtar en gul villa. Där bodde överläkaren en gång i tiden med skorstenen full av kattugglor. Nu byggs bostäder på Paviljongvägen, där föreningen har fått namnet "Kattugglan" och om några år kommer den gula villan att vara fritidsgård, om allt går enligt plan. I Kålltorp händer allt samtidigt, som i de flesta stadsdelar, men på senare år har tempot skruvats upp.

Så vad hör egentligen till Kålltorp? Stadsdelen består av en tarm, insprängd mellan Bagaregården, Lunden och Björkekärr. Trots raka streck i Google maps, så är känslan i Kålltorp svår att sätta fingret på. "Jag bor i östra Göteborg" hör man folk säga. "Jag bor i västra Göteborg" hör man nästan aldrig någon säga. Är det lättare att bunta ihop de östra delarna eftersom mentaliteten där är densamma?

Kålltorp är som ett Majorna i östra Göteborg

Samtidigt är det Majorna som kommer på tal när Kålltorpsborna får berätta om sina kvarter. Jämförelsen med stadsdelen i väster är rimlig. Där finns också surdegsbröd, lokalbryggd öl och pop up-loppisar runt hörnet. Bebyggelse består av landshövdingehus, nyproduktion, villor och radhus. Från både Kålltorp och Majorna når du centrala Göteborg på en kvart med 3:ans spårvagn, som dessutom binder ihop stadsdelarna med varandra, och i år inföll ironiskt nog "Kålltorpsdagen" på samma dag som "Majornadagen". Är Kålltorp på samma resa som Majorna påbörjade för 25 år sedan? Är det en tidsfråga innan Way Out West öppnar filial på Apslätten eller Göteborgsfamiljen annekterar Renströmska?

Historien om stadsdelen i öster börjar just i före detta sanatoriets lokaler. Tegelbyggnaden i rött byggdes i början av 1900-talet för att behandla människor med tuberkulos. De lantliga omgivningarna gjorde Kålltorp till ett idealiskt läge eftersom behandlingen som då rekommenderades bestod av vädring av salar, liggkurer och promenader.

– Patienterna kunde ligga nedbäddade när vi körde ut sängarna på terrassen. Parken var alltid så vacker och välskött, det fanns till och med ett växthus. Om somrarna fick vi buketter varje vecka och om vintrarna var det alltid nyskottat när vi kom på morgonen, säger Eva Fröström, pensionerad sjuksköterska som arbetade på sjukhuset från mitten av 70-talet.

Efter att antibiotikan blev standard utvecklades sjukhuset mer och mer till en allmän lungklinik. I mitten av 90-talet flyttade den till Sahlgrenska.

– Det kändes motigt, vi ställde oss på gården och var arga. Men tekniken blev alltmer avancerad på Sahlgrenska. Det var för patienternas bästa, att slippa åka ambulans fram och tillbaka till Kålltorp och i stället vara på samma ställe. Utvecklingen gjorde att vi växte ur sjukhuset, säger Eva Fröström.

Slottslik utsikt

Huvudbyggnaden blev under en period lokal för äldrevård och skola men byggdes om till bostäder år 2008. I dag tillhör den centrala terrassen på 50 kvadratmeter Viktoria Holmqvist, sambon Filip och dottern Ilse. Här skiner solen från morgon till tidig kväll.

– Utsikten är slottslik. Min pappa arbetade som brandman och ambulansförare. Tänk att han har rullat bår här. Det är häftigt, säger Viktoria Holmqvist.

Familjen flyttade från Varberg till Göteborg för två år sedan. Närheten till vänner och grönska lockade. I dag har de tre minuters gångavstånd till både förskolan och Renströmska trädgården. Där sköter de om hönsen tillsammans med resten av hönskooperativet.

– Som för att göra det mer idylliskt. Jag var rädd att Kålltorp skulle vara sömnigt, men det har hänt någonting de senaste åren. Fler vinbarer, restauranger och liknande, säger hon.

Längre ner i Kålltorp ligger villor och flerfamiljshus. Från sin lummiga trädgård hejar Elvy Almström, 89, ofta på folk som passerar. Hon växte upp på Majstångsgatan i Majorna men har bott i en villa i Kålltorp, som för tankarna till just Kungsladugård, sedan tidigt 80-tal.

– Majorna är inte dumt. Men det är lite för trendigt, säger hon och sänker häcksaxen.

Som yngre var hon aktiv i några av områdets föreningar och skaffade sig bekantskaper. Hon ser att Kålltorp behållit sin by-karaktär trots att stadsdelen har expanderat.

– Det rör sig mycket folk här på dagtid, många föräldrar följer sina barn till skolan, och jag möter många fler ungdomar nu för tiden. Det har vuxit upp fik och surdegsbageri. Det är en del av den nya tiden, säger Elvy Almström.

Så blev Kålltorp en del av Göteborg

Kring sekelskiftet 1900 var tuberkulos en utbredd sjukdom i världen. Lungsjukhus, så kallade sanatorium, skulle helst byggas utanför städerna där luften var renare och i Göteborg riktades blickarna mot gården Kålltorps lantliga omgivningar.

De offentliga kassorna var inte stora. 1903 beslutade stadsfullmäktige att Renströmska utdelningsfonden skulle bidra med 300 000 kronor för byggandet men det fanns ett krav; i grosshandlaren Sven Renströms testamente stod det att pengarna enbart fick användas för projekt inom stadens gränser, och Kålltorp var en del av Örgryte socken. Göteborgs stad köpte därför gården av ägaren major Claes Silverstolpe och den införlivades med staden. Renströmska sjukhuset kunde öppna år 1913.

Byggnaden ritades av Ernst Torulf. Sanatoriet låg högre än vad vattentrycket i stadens ledningsnät nådde. Det löstes genom egen brunn och ett 23 meter högt vattentorn, beläget på höjden intill. Tornet var ett landmärke för Kålltorp under lång tid, synligt ända bort till Kortedala, men revs 1958.

Efter att lungkliniken flyttade till Sahlgrenska år 1993 blev huvudbyggnaden under en period lokal för äldrevård och skola. Efter 2004 stod huset tomt och 2008 började omvandlingen till bostäder.

Källa: Stadshem och boken "Upptäck Skatås" av Per Hallén.

Den nya tiden gör sig påmind i närheten av Munkebäcksgatan. Café Oizo serverar pizza och drycker till sent, baren Vinarium vin från hela världen och på en tvärgata jäser surdegarna på bageriet Lilla Sur. Bagarna Andreas Riksén och Tommy Dahlberg träffades på snusfabriken. De närde en dröm om att starta någonting eget på tema bröd.

– Surdegsbranschen var slumrande under den tiden. Vi ville baka voluminösa bröd som vi själva gillade. Så vi tog ett möte med våra fruar, sa upp oss från våra trygga anställningar och jag sålde sommarstugan. Sedan var vi här dygnet runt, säger Andreas Riksén, som bott i Kålltorp i 30 år fram tills nyligen.

Resultatet blev ett surdegsbageri på Solrosgatan. När de drog undan gardinen före öppning första dagen ringlade sig kön nedför gatan.

– Att man inte ramlade ihop då, säger Tommy Dahlberg och minns sin debut i kassan:

– Jag var torr i munnen av nervositet. Var inne på dass och tvättade ansiktet med kallt vatten. Vi sålde slut allt vi hade bakat på en halvtimme. Den perioden är en dimma

I dag är både signaturbrödet "Lilla Sur" och deras "kremla", en kanelbulle med kardemumma och grädde, registrerade varumärken hos Patent- och registreringsverket.

– Folk tjatade på oss att göra semlor men vi gillar inte semlor, och vi bakar bara saker vi själva gillar. Men när jag kom in i köket en dag hade Tommy gjort en kremla till sig själv. Vi testade att sälja den dagen efter. Succé, säger Andreas Riksén.

– Hjärtat är här. En dam hjälpte oss att sy förkläden och en jägare gav oss fyra hinkar lingon, som han plockat i Norrland. Vi gjorde lingongrova på vårt vis. Folk vill bidra och det finns en familjär känsla här, säger Andreas Riksén.

Här skördas grönsaker

Bredvid nyare ställen finns markörer från det gamla Kålltorp. Flera gator är döpta efter lokala benämningar på åkrar och torg, såsom Bogärdesgatan eller Intagsgatan. Tre gator har döpts efter biskopar i Göteborg: Björcksgatan, Poppelmansgatan och Wingårdsgatan. Det kanske märkligaste namnet av dem alla har grönområdet Apslätten. Redan på en karta från 1796 har åkern namnet "Apan". Ingen vet säkert varför men det finns teorier om att området har formen av ett apsegel, det vill säga är trekantigt.

Kålltorp har gott om gröna lungor. I dalen bortåt Björkekärr ligger Renströmska trädgården med trädgårdskafé, bikupor och hönsgård. Här kan du "boka en kasse" med säsongens grönsaker, som skördas varje fredagsmorgon. Trädgården erbjuder också självplock, det vill säga möjlighet att plocka sig en egen bukett, och har kurser i blomsterbindning.

– Det är lite rough här, inte så stajlat. Naturen och människorna får lov att vara som de är, säger Lisa Jorlen som ansvarar för trädgården sedan tre år tillbaka. Hon arbetade tidigare som sjukgymnast men längtade efter att göra någonting för klimatet.

– Jag kom fram till att vår matproduktion här kan vara mitt bidrag till kakan. Det är inte mycket, men någonting. Vi odlar enbart lokalt med ekologiska principer, importerar ingenting utan arbetar med vad som finns på plats här och nu. Trädgården är en oas som folk älskar att komma till.

Under de nio år som hon har bott i området har stadslivet kommit allt närmare.

– Det är lättare att bara leva här nu och inte behöva ta sig in till stan. Det finns många krafter och roliga initiativ. Sådant som inte funnits i östra Göteborg tidigare, säger Lisa Jorlen.

I växthuset pågår en workshop i växtfärgning. Deltagarna har plockat höstöga, renfana och vildmorot i trädgården och placerar nu blommorna på sjalar eller strumpor, för att sedan låta knytet dra i varmt vatten i kastrull. Barbro Bävermalm, som hittat evenemanget via en Kålltorp-grupp på Facebook, vecklar ut sitt lilla paket.

– Jag bor egentligen i Lunden, har gjort det i 43 år, men gick med i gruppen eftersom det händer så mycket här. Kålltorp påminner lite om Majorna. Här finns många engagerade själar som gör gemensamma saker. En fin vi-känsla, säger Barbro Bävermalm.

Sedan 1975 har föreningen Människan i Kålltorp (MiK) arbetat för trivsel och gemenskap i stadsdelen. MiK består av cirka 350 medlemmar och är högst levande, till skillnad från många andra stadsdelsföreningar från samma tid. I kväll verkar en bit av 90-talet ha brutit sig ur tiden och hamnat just i Solrosparken: en skejttävling vid Kålltorpsrampen med korvgrillning och godisregn har samlat föräldrar, barn, hundar och medlemmar. De tävlande glider ner på sina brädor till tonerna av Beastie Boys "Sabotage" och Kate Bushs "Running up that hill". Klungor av åskådare driver fram och tillbaka när skejtarna växlar från en sida av rampen till den andra.

"Vad vill ni göra för att skapa trygghet?"

I mitten av stormen står Irene van Manen, en av Kålltorps eldsjälar, som har gjort det till sitt signum att hålla ungdomar om ryggen. Det har inte alltid varit lätt. Under en tid kantades Kålltorp av stök och förstörelse. Ungdomar bröt sönder backspeglar på bilar och klottrade svastikor på husväggar. Våldet nådde sin kulmen år 2005 när en flicka med slöja blev nedslagen.

– Vi anordnade ett fackeltåg för flickan och hennes familj, från Östra sjukhuset till Kålltorpsskolan med poesi, musik och glögg. Många ungdomar ställde upp. Jag frågade "vad vill ni göra mer för att skapa trygghet?" och de svarade att de ville ha en festival, LAN och ett ungdomskafé, säger Irene van Manen.

Picknickfestivalen på Apslätten arrangerades första gången 2006. Den har blivit ett stående inslag i Kålltorp under flera år men är helt beroende ideella krafter. Det anordnas även LAN – nätverksspel – i Kålltorpsskolan under loven. Dit kom även de stökiga ungdomarna.

– De kunde visa en annan sida av sig själva. Jag fick höra "han är schysst ändå" från de andra ungdomarna. Vi skapade en form av trygghet och försökte få med dem i gemenskapen. I några av fallen lyckades vi, säger Irene van Manen.

På initiativ av medlemmarna i MiK finns verksamhetsgrupper med olika fokus, som schackklubben. Bakom skejtrampen ligger "schackkorridoren" – en passage som bjuder in till att sitta ner för ett parti. Här finns också schackpjäser stora som skateboards.

– Jag brukar kalla det för en kampsport, för det är en kamp. Schack är otroligt. Tänk att vi haft samma spelregler i 500 år. Det är ett bevis på att spelet är bra, säger Per Bergström, som är aktiv i klubben.

Han har bott i Kålltorp sedan tidigt 1980-tal. De låga landshövdingehusen runt upphöjda Solrosparken är "hans Kålltorp".

– När de byggde husen på 30-talet hade de inte samma resurser som i dag. Allt bröte hamnade här och blev en kulle. Detta är Kålltorp för mig. Nu pratar de om förtätning och bygger nya hus, som inte passar in, säger han.

Elisabet Tingdal, också medlem i föreningen, funderar på vad de nya husen kommer att göra med stadsdelen.

– Kommer de att vilja vara med här eller hålla sig på sin egen kant? Det kommer naturligtvis att få följder för Kålltorp när ett antal tusen personer till bosätter sig här, säger hon och fortsätter:

– I dag finns här en allmän blandning av folk. Jag tycker det är bra, skulle inte vilja bo i Askim där alla sköter sina gräsmattor perfekt.

I den östra delen, nära Torpagatan, byggs en ny gata med 600 lägenheter och på Paviljongvägen tre nya bostadshus. Längst bort på Munkebäcksgatan, närmast motorvägen, ligger nyproducerade lägenhetshus ritade av Gert Wingårdh. Här är gräset lika ansat som i animationerna i bostadsbroschyrer. Alice Sjölander, 25, trivs med att vara omgiven av "det nya Kålltorp".

– Här känns det som att vi är närmare stan. Det är mer tillrättalagt. Där borta är det mer… vintage, säger hon.

I planerandet av en stadsdel finns mycket att ta hänsyn till; det ska inte vara för bullrigt eller förorenat, kännas tryggt och vara nära till det mesta. Uttrycket 15-minutersstaden myntades av Paris borgmästare Anne Hidalgo och har fått fäste även i Göteborg.

– Det handlar om att man till fots eller cykel ska kunna ta sig till alla målpunkter på mindre än 15 minuter. I Kålltorp försöker man skapa en stadsdel som hänger ihop med staden. Ambitionen är ofta att öka blandningen och införa den typen av saker som inte redan finns i stadsdelen. I Bergsjön vill man ha fler hus på marken och i Hovås flerfamiljshus till exempel, säger stadsarkitekten Björn Siesjö.

Han flyttade till Majorna för 24 år sedan. Då fanns bara enstaka restauranger i närheten och inga han själv hade lust att gå till. I dag blomstrar restauranglivet på samma plats. Mycket talar för att Kålltorp kommer att göra samma resa, menar Siesjö, men han ser också att det står i direkt relation till människors livsstil.

– För några decennier sedan var det ovanligt att man gick ut och åt, det var högtidligt och dyrt, men nu nyttjar folk restauranger i större utsträckning. Vi kanske har varit utomlands och tagit med oss livsstilen därifrån. Den förändringen har skapat behovet av och utvecklingen mot mer levande stadsdelar.

Hur är Kålltorp om 20 år?

– Med tanke på hur fort det gick för Majorna, så tror jag att Kålltorp kommer att befinna sig där Majorna är i dag. Det vill säga vara en betydligt mer livaktig stadsdel, förutsatt att vår kultur och livsstil håller i sig, säger Björn Siesjö.

I dokumentet under finns ett utdrag ur boken "Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg, ett program för bevarande". Området och dess arkitekter presenteras, i tillägg till historian bakom fängelset och Kålltorps Gård. 

Här i dokumentet nedan återfinns den ursprungliga stadsplanen för området från 1928. 

I dokumentet nedan återfinns detaljplanen från 1999, då det kom in många önskemål om att inreda vindarna i området. I den ursprungliga detaljplanen från 1928 var detta inte tillåtet, men från och med 1999 är det alltså tillåtet att inreda vindarna för ändamålet att bo i dem. Utöver detaljplanen för vindarna beskrivs området och på vilket sätt alla föreningar bör ta hänsyn under yttre renoveringar och varför. 

Större händelser i vår förening

2020 - Omfattande renovering av gården

2019- Nytt miljöhus för återvinning

2007 - Föreningen köpte huset och marken

2004- Föreningen registrerades

1989/90- Huset totalrenoverades

1939 - Huset byggdes